Alla...
Alla ser.
Alla.
___________________________
Jag står där, mitt i - en plats jag aldrig varit riktigt bekväm i...
... och alla ser.
Fredrik är den enda som kommer fram...
... men stannar ett par meter ifrån.
"Är ... du ... ?" får han fram, med ofokuserad blick.
"Jag är... ok."
___________________________
Jag tittar mig omkring. Den Mörke mannen syns inte längre.
Vita Västen är kvar, men ännu vitare. Händerna hållna i rädsla. Helt...
... hållen i rå rädsla.
William och Ulrik, också rädsla - blandat med oro - inlindat i eleverat intellektualiserande.
Fredrik fokuserar mig med blicken, oro, mest oro...
... men flackar från sida till sida, igen.
___________________________
För första gången ser jag dem, på riktigt... fem, det är.
Det Är.
Som det starkaste Ljud, utan att höras. Fem, som är... En.
Är En.
En, framför Fyra, ett steg bakom den Förste - alla klädda i samma... dräkt ?
En dräkt, som kluven mitt i, ena sidan som i skimrande pärlemor, med detaljerade mönster i ... silver som glittrar ?
Ljus. Detaljer i Ljus.
... och andra sidan i mörkt askgrå, med detaljer i sva... Mörker.
En bisarr känsla... när de fem nickar, exakt samtidigt. Bara en gång.
De bär masker för ansiktet, i samma, halva halva - kluvet burna masker...
... och en kappa med huva, över den tudelade dräkten. Balans i grått, som ibland syns, ibland inte. Kappan rör sig, utan att röra sig.
De bär handskar, men i motsatt färg, samma som andra sidan, av balansen.
Balansen.
Ja, balansen...
Nej, Balansen.
NU känner jag, Ljus vid min vänstra sida, snett bakom...
... jag vänder mig om...
___________________________