Regulorum...
Vita Västen verkar ha funnit oväntat mod, och kommer fram-tillbaka igen,
"Ur-säk-ta, vi har..." Han tittar på Mörk, tar ett steg åt sidan,
... och olustigt möter Falsus rovfågelsblick...
... snabbt ett steg tillbaka, snett framför, men nu, med blicken på mig.
"Vi har..."
Någonting... någon...
... kommer bakom Vita Västen...
... en hand,
... på en axel,
... som sluter Vita Västens ögon...
... och Ger...
... oväntad, oväntat ...
... lugn ?
Ett vänligt-förstående-leende, möter...
... Vita Västens ...
... nyöppnade Ögons första genuina leende...
... och nickar.
En gång ...
... över i Ögons första sorg...
... och sakta rör sig ned för ena kinden - mellan sorg, och lättnad.
Ögon som Ser,
... håller mig ...
... lugn ...
... gul ...
... svart ...
... röd ...
... vit ...
... grå ...
... Är Här.
___________________________
Försiktigt...
___________________________