Mer än en...
Hur lurad behöver du bli,
för att göra något åt det ?
Inte med det.
Åt.
___________________________
"Vem är det som lurar dig ?"
Jag tittar på de som sitter runt soffbordet i vardagsrummet.
"Det finns nästan alltid mer än en betydelse..." hörs från stolen bredvid mig, mer riktat till sig själv än någon annan, som någon som försöker coacha sig själv i att tänka.
"Fler än... Fredrik, fler än." kommer från soffan.
"Det beror faktiskt på..." hörs envist, också från soffan "... man kanske vill ha mer frukt, men inte fler bananer."
"Neeej, lurar är inte bananer... ?" lika envist tillbaka, men ändå, i en fråga, i soffan.
Fredrik ser mer än nöjd ut med att de mer än en, envist, i soffan bill-och-bulliskt håller varandra upptagna - mer än att störa i hur andra tänker.
Han tittar på mig och vi ler ett samma-leende.
Bill och Bull ser-hur-vi-ler - och blir som på signal Bill-OCH-Bull. När de två gaddat ihop sig får man se upp, då är de verkligen mer än en.
Jag försöker att rädda samtalet...
"Vem är ordet..."
"... ni kommer ihåg 'ovanför labyrinten' ?"
Mer-än-en tittar misstänksamt på mig, som på någon, inlindat i något, som försöker lura dem bort från något i sig, genom att distrahera dem på något sätt... tänk hur tokigt människor gör när de är människor. Att de ens kan tro en sådan sak.
"Se ! Alltid mer än en !" hoppar Fredrikt glatt in, men ångrar sig lika snabbt som han blir "nya målet".
Fredrik ger mig ber-om-hjälp-blicken.
"Bi... William, vad är lättast, att kritisera eller att skapa ?" Jag rättade mig snabbt, men inte snabbt nog.
Igen vänds blicken mot mig, inte för frågan i sig, utan sökandes-funderandes, som om de just missat något de borde ha förstått. Som tur är, var det missade, i sig, för nära en sanning, i sig, för att det uppenbara skulle ses, i sig.
Näsan döljer mycket när den växer...
... speciellt när den växer inåt.
Både Bill och Bull tappar helt ihopgaddningen av att det nu blivit väldigt uppenbart att Bill har tagit för lång tid på sig att svara på en så enkel fråga. Bull får ett växande leende som Bill inte gillar.
"William, kom igen..." Bull ser mer än nöjd ut, men är inte längre mer än en...
... så jag fortsätter.
"Ulrik, vad är labyrinten ?"
"... men ... William ... !?"
Bulls protest krymper i takt med att Bills leende ökar.
"Kom igen Ulrik, du kan ... kom igen !" leendet på bristningsgränsen till att vara genuint.
Att det skall vara så svårt att prata om saker,
... med så intelligenta människor.
Bill och Bull märker inte att jag och Fredrik går ut i köket.
Vi behöver mer än en början, mer än en viktig sakfråga, för att kunna fortsätta samtalet.
Frågan är om vi gillar det vi behöver.
___________________________
Om man inte gillar det som sägs,
... så är det lättare att tycka illa om det,
... än att göra något åt varför.
Åt.
___________________________